Vi visste att vi skulle nå Azorerna 1-2 dagar tidigare än beräknat och nu var vi förbi det 12:e dygnet och stävade rakt mot ön Ilha do Faial. Det spanades friskt mot horizonten eftersom berget Ponta do Pico höjer sig 2300 möh så borde vi se det på rätt långt avstånd. Men pga. molnen över öarna så var det svårt att se något jättetydligt men om man ansträngde sig så kunde man se en svag kontur som reste sig ordentligt i horisonten. Till havs så bjöd dagen på blå himmel men tillika de kyligaste vindarna vi haft på hela resan so far. Det förvånade mig då det var svensk sommarvärme inne vid land.
Ponta
do Pico gav sig till slut till känna. Detta är en vulkan som är 2351 möh och därmed den högsta punkten i Portugal likväl som i bergskedjan Mittatlantiska ryggen. Senaste uttbrottet hade den 1720.
Vi fick en mycket fin överblick av öns hela södra sida som vi seglade längs med på bidevind. Känslan att se land igen var smått surrealistisk. Efterlängtat var täckning på mobiltelefoner och vi fick bra täckning så långt ut som 20 NM. Att ringa Catrine, höra hennes röst och kunna prata igen kändes mycket skönt. De hade koll på vår position hemma så samtalet var väntat. Det fanns en hel del att prata om efter nära 2 veckor. Att även få prata med barnen var mer än underbart härligt. Vi bestämde att köra Face time nästa dag.
Så efter 12,5 dygn till havs med 2450 NM loggade så anlände vi den 8:e Maj kl 2005 lokal tid Horta, Azorerna, Portugal. Jag åtog mig uppdraget att gå iland med förtampen och kunde genast konstatera att jag blir inte sjösjuk på havet utan på landbacken. Så fort jag hade plan mark under fötterna började en våldsam sjögång i skallen. Men vilken känsla att vara här!! Att ha seglat så långt och allt avlöpt så bra. Att få uppleva känslan som alla långseglare beskriver då de lagt till i Horta. En ikonisk hamn i seglar kretsar.
Efter att vi fixat till tampar, springen, bomkapell och landström så bjöds det på en liten stark. Bengt hälsade oss alla välkommna till ön samt så välkommnade han mig och Henric (den andre personen som var helt ny) välkommen till "Celeste familjen". Det kändes ju så klart roligt att få ett sånt omnämnande. Vi har seglat mycket långt och mycket snabbt Celeste gjorde den "normala atlantseglignen" från Gran Canaria och över på 17 dygn med ca 2900 NM. Vi har gjort 2450 NM på 12,5 dygn. Efter firandet så tog vi oss upp till en ännu mer ikonisk instutition nämligen Peters Bar. (se mer om Horta i separat inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar