lördag 30 juni 2018

Atlanten Dygn 4-12

När man seglar så här långt så infinner sig en dygnsrutin precis som när man är hemma. Lite annorlunda är det ju så klart då väder och vind kan snabbt ändra på den rutinen men om man tänker sig ett normal läge där det mesta rullar på så blir måltiderna samt vaktpassen basen i det dagliga schemat. Vaktpassen handlar om att styra båten på önskad kurs samt trimma segel för maximal fart och så klart hålla uppsikt om vad som händer på däck såväl som på havet runt omkring båten. Skifte av försegel gjordes oftast i samband med vaktlagsbyte för att nyttja att så många var uppe samtidigt utan att behöva väcka ett vaktlag. Vi justerade alltid segel inför mörkrets inbrott så man minimerar detta behov på natten.

Måltiderna var som sagt ingen direkt utpekad på att ta hand om men på den här seglingen var det några stycken som verkligen tog kommandot avseende tillagning av mat. Det baseras på fri vilja att delta och det fungerade utmärkt. Före egen del är jag inte jättehemma i köket så jag försökte mer pitcha in gällande att ta hand om disken efteråt som också är en del av måltiden och måste hanteras på en båt. De som lagade maten gjorde ett utmärkt jobb och de dagar de var less på det så hoppade någon annan in. Allt flöt på utan minsta pekpinne. Något vi hade svårt att fatta när vi pratade om det i i Guadelopue.
   
Vi låg ju på varma breddgrader så det blir mycket mycket solande, i alla fall för mig som gillar att sola dock var jag lite mer nogrann nu med hur länge jag låg i solen eftersom jag inte ville bränna mig igen. Det är skönt att ligga på en segelsäck och njuta. En dag kände jag en konstig lukt och lyfte på säcken och fann en mosad flygfisk därunder. Någon som trampat på utan att märka. Vi tvättade rent. När man är vaktfri kan man passa på att bara sitta och njuta i sittbrunnen eller med fötterna hängandes utanför fribordet och bara stirra på det oändliga havet. På dagtid i sittbrunnen kördes det mycket olika typer av quizs, samt så var det snack om det mesta såväl globalt som lokalt.

För egen del älskar jag ju att segla på natten och med vaktupplägget blir det ju minst 3h varje natt som vi kör i mörker. Det mörknar ju redan vid 20 tiden på dessa latituder så det blev flertalet härliga nattpass tillsammans med vintergatans oändligt många stjärnor. Vintergatan är ju en fantastisk syn då man kan se den utan störande ljus från annat håll. Bakom båten ser man en tydligt Marled som lyser upp i vattnet. Då och då kom även månen fram och lyste upp havet åt oss.

Det var ett par nätter dock som bjöd på liter mer action än andra i form av bymoln sk. Squalls som kommer och går.  De flesta var som en var som en vanlig regnby men särskilt en utmärkte sig där man kunde se hur himlen var blå-svart framför oss och sekunden senare så brakde det loss med vind på 15m/s i kombination med skyfall som lämnade absolut inget som helst torrt. Det gick över på några minuter men resten av den natten spanade vi aktivt på himlen för att vara redo men resten av passet avlöpte relativt lugnt vädermässigt. 


Vi hade jättebra vindar med ostlig passadvind som låg konstant mellan 7-12m/s ifrån latitud 16 grader norr om ekvatorn upp till 35 grader. Vi hade som högst en snitthastighet på 8,3 knop vilket är mycket snabbt om man tittar på sammanhanget. Det är 199,2 NM per dygn. Jämfört med beräknad fart på 7,0 knop i snitt som ger 168 NM per dygn. Just för att vi seglade så bra så var så klart avverkad distans samt snittfart ett dagligt ämne att dryfta.

 Säkerhet är viktigt och i synnerhet här ute. På dagtid var det fritt om man ville köra utan flytväst/livlina. På natten var det stående order att ha båda och. För egen del körde jag på som hemma med flytväst på alltid men efterhand så blev man rätt van och så blev det så himla varmt dagtid med flytväst så jag skippade till sluit den på dagen men på natten följde vi så klart order. Ingen vill trilla i ute på Atlanten kan jag lova. 

Shit vad vatten det finns på Atlanten säger jag bara. Vatten , vatten, vatten och åter vatten. Vi människor är små i förhållande till jordens mäktiga yta. När vi når Azorerna så har vi seglat 2400 NM. Normalt sett brukar man mellanlanda på Bermuda just pga. längden men vi svängde ju höger vid Bermuda.  Den 3 maj kom första vindvridet. Första slaget alltså, kom efter 7 dygn på vårt vaktpass en tidig morgon runt 0430.Då gick vi över till babords halsar.

I övrigt har det bakats bullar ombord och som kavel användes en kafffetermos. Vi har seglat Code1 på 195 kvm. Vadslagning om när vi ankommer hamn pågår, vinnaren bjuder på ett glas har vi sagt. Många bra uppslag om maträtter har jag fått till våra egna seglingar hemma med båten. Vi brukar ju landa i en restaurang som bekant

Djurlivet har varit lite magert gentemot förväntan. Vi har sett Delfiner och de kommer i omgångar till båten och simmar med oss i fören så de har filmats en hel del. Olika valar har skådats men jag har lyckats missa de flesta och de är mycket svåra att få på film. En dag mitt ute i totalt ingenstans så kommer det en liten sköldpadda simmandes under ytan. Portugisiska Örlogsmän var det gott om väst Azorerna. 

Söndag den 6 maj och nu märks det att vi är mer norrut på 40 breddgraden med kallare vindar och morgnar. På nätterna visste man inte riktigt hur man skulle klä sig och vi ville inte dra på oss fullt sjöställ innan Azorerna, mest för den mentala delen att vi har fortfarande den "värsta" delen kvar efter Azorerna så man får inte frysa redan nu typ. I övrigt börjar man bli lite sliten efter 11 dygn men allt flyter på bra. Då och då kommer det vågor som landar in vatten i sittbrunn. Det kom en som gav ca 500 l och en ventil var öppen, vattnet gick rakt in i denna och där låg en och vilade......!!! :-(

Vi hade en del slag och gippande dygnen innan Azorerna för att passa vindarna som nu skiftade mer.  Avseende båthantering så är det rätt coolt att stå och styra en 24 tons segelbåt i 9 knop mitt i natten och pga mörkret så är det bara displayen som gäller att styra på antingen på kurs eller vindvinkel  Det finns inga referenspunkter alls annat än stjärnor på himlen men moln stör ut dessa som oftast. Så mer eller mindre kolsvart. I övrigt mycket bra coachning av Kapten Bengt på båthanteringen. Vi väckte honom kl 0400 en natt när det var rätt svår slör med byig vind och kolmörkt. Han stod med oss till det var ljust, gav tips och råd och oftast med ett skratt. Stor respekt för hans kunskap får jag säga.

Rutinen infinner sig som sagt och livet går på även ute på Atlanten i en båt med 14 personer. Den vanligaste frågan jag fått efter är om det inte blir drygt? Mitt svar är nej. Vaktschemat gör att det hinner inte bli drygt för du jobbar var 6:e timme och på så sätt rullar livet på. Om resan har lärt mig något so far så är det ordet nu som gäller. Inte sen, kanske, imorgon utan nu! Vi måste leva nu! Nu är vi friska och kan leva! Jag vet att det låter enkelt när man kämpar mot vardagen men so far är detta den största påtagliga insikten. Kanske just för att man sitter på ett hav och allt som görs är nu just här. Jag är inte riktigt färdig med tankarna här ...om detta i detta just nu ....

Mitt vaktlag på kurs mot Azorerna; Hampus "Danske Rasmus" vid storskotet, Marcus "Bingoberra" styr, Andreas "Leif Loket" på däck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar