Engelska Kanalen Dygn 23

Vi körde vårt vaktpass 21.00-00.00 som var det lugnaste vi haft avseende vind och vågor. Platt vatten. Relativt varm natt av denna orsak. Mörkt hav men mycket fartyg i omlopp och som vanligt då ett utmärkt tillfälle att öva sina kunskaper i lanternor och deras betydelse. Vi möte en båt med en röd runtomkringlysande som jag inte kunde men vi kunde konstatera med experter ombord att den hade farligt gods, flagga B således. Bortsett från fartyg bjöds det inte på större överraskningar utan vi gick av enl. plan och kunde sova gott tills 06.00 då vi väcktes igen för 06.00-09.00. Det var ljust ute och solen var redan på väg upp. Fartyg gled förbi precis som under natten. Inom loppet av 1,5 h hade sittbrunnen städats, gjort varm choklad, varma mackor till frukost, kaffe så lite rastlösa är vi. 3G täckning kommer och går så vi lyssnade på lite musik och annat men i stort inget större som hände. Blev bingen igen och jag somnade om hårt för jag vaknade först vid 1200. Jag tror kroppen tar igen sömn nu när man kan sova utan krängning. Lunch serverades i form av en wrap med skinka. Klarblå himmel och sol men kyligt i vinden.

Vi passerar Isle of Wight. Vi går på vakten igen vid 15.00-18.00 men det är mestadels raka spåret på autopiloten som vi använder vid maskindrift så inga större ansträngningar direkt. Det ligger en del bojar ute i vattnet som är orange och kommer lite då och som man får se upp för. Efter vakten bjöds det på bra mobiltäckning så jag ringde min son Valter. Han hade ringt mig tidigare under dagen i tron att vi låg kvar på samma ställe som igår och således hade täckning. Jag ringde även min dotter Ella. Så härligt att höra deras röster. Ringde även Catrine och pratade en del så klart. Vidare så blev det lite uppdatering på mail och sociala medier. Alla ombord är lika klistrade vid sina mobiler när täckning erbjuds.

 Det tas rätt mycket bilder och här är en på hela vårt vaktlag samlat. En bra bild tycker jag.

Kortspel som kallas 7;an i avvaktan på kvällsmiddag. Pasta carbonara var utlovat och det var jättegott.

Vi är på väg mot den stora trafiksepareringen utanför Dover och i början på denna ligger ett fyrskepp som kallas Greenwich. Här går så klart det som kallas nollmeridianen och det kände ju speciellt att passera denna. Vi passerade nollpunkten en stund efter middagen och då bjöds det på en liten hut och en skål för att fira detta faktum.  Bra avrundning på lördagskvällen som faktiskt är den sista lördagen vi kommer ha här då vi planerar ankomst 26 maj i Göteborg. Vi körde senare förbi klipporna vid Brighton som påminner en del om Möns vita klippor i Danmark. Prognosen är lite osäker på vind. Det blir motoråka av även i natt och förhoppningsvis kommer något system i position för att ger oss lite mer vind under Söndagen. Stiltje får man räkna med på en sån här lång tripp, vi kunde lika gärna fått det ute på Atlanten i några dagar men just där vi är nu så ändras vår framfart markant av de olika strömmarna som är i spel runt Englands kust.