Vi meddelade båten som låg utanpå att vi tänkte sticka och vi fick engagera samtliga båtar på bryggnoken att hjälpa till för båten som låg utanpå fick dras bakåt och läggas bredvid en annan så vi kunde komma ut. Allt gick jättebra och vi var således på väg österut för motor. Det var rejält med vind från sydost. Vi tuffade på i Bögeströmmen, det är rätt svårt att navigera fel men ska man gå här på natten rekommenderas stark ficklampa då flertalet av prickarna inte är belysta utan man får lita på reflexerna.
Oro för detta ..hade vi |
Vi körde på och blev omkörda av två andra båtar. Vi mötte ett flertal på väg söderut. Det var blåsigt, grått överallt på himlen och inte mycket sikt. Vi närmade oss den allra sista farleden men vi fick också svänga ner på ostlig kurs för att komma dit och då fick vi en föraning om vad som skulle komma. Det blåste rejält men dock ingen större sjö...än. Vi kom upp i den sista rännan innan man kommer ut i Fax bukt och även här fick vi gå snett mot vinden som bromsade farten rejält. Jag fick öka på varvtalet på motorn och bad en bön om att inget får gå fel nu för givet läget med den kraftiga vinden och det lilla djupet på bägge sidorna om rännan så fanns det inte mycket att välja på. Jag kollade av på plottern när det skulle finnas möjlighet att avvika från rännan om så var tvunget. Vi kom igenom utan problem och nu var vi äntligen ute på öppet vatten men en kraftig vind från sidan och Faxe bukt är väldigt grund om man åker längre in i den så nu gällde det att ta sig till Rödvig.
Jag sa till Catrine att vi måste segla annars kommer vi rulla så in i helvete på de 13 sjömilen vi hade framför oss. Jag satte storen på rev2 som är avsett för 10-13m/s och vi rullade ut 50% av focken. Vi fick god fart med nära 7 knop och bra stabilitet i båten. Sjön hade växt till sig nu. Vågor på 1,5 - 2 meter kom rullande och jag fick parera allt eftersom med ratten. Vi gick på fint trots att man känner sig som den sista människan på jorden när man bara ser vatten och en grå himmel. Ibland trillade jag då vågorna tryckte på. Catrine satt i sittbrunnen och barnen nere i salongen. De mådde illa och bägge kräktes dock som tur var i varsin påse. Det fanns tyvärr inget annat att göra än att de fick stanna där nere. Vi körde på och jag såg på plottern att jag måst gå upp mer i vind för att inte landa i XXX revet som det såg ut att göra på nuvarande kurs. Detta gjorde att vi fick lite mer krängning och utmaning.
Exakt detta fick vi! |
Jag styrde och pratade med henne om att vi är snart i hamn och måste bara behålla fokus på det vi gör och inte tänka på något annat. (Hon berättade efteråt att hon sett framför sig hur vi alla skulle dö där och då) Det kommer inte hända på mitt vaktpass!! Klart att jag kan erkänna att jag hoppades att inget skulle gå sönder osv och jag höll fokus på kurs och distans men det är ju så i segling att man kan ju inte gå av planen och så är allt över och man kan vila. Man måste lösa situationen där och då. En del av charmen och en del av utmaningen.
Vi seglade på och kom äntligen tillräckligt nära för att kunna skönja det vita flinttornet som står i hamnen. Skönt. Cirka en halv sjömil framför hamnen tog vi ner seglen. De vågorna som kom emot oss då vi låg i vindögat var riktigt stora. Vi satte kurs på hamninloppet och det var inte enkelöt att köra med denna sjön som kom ion bakom oss- Vid vissa tillfällen kom vi helt ur kurs då en väg drog förbi. Det blir ju ett visst mönster där var 10:e våg blir lite större än de andra och den sätter ju en ur kurs. Jag tänkte att bara vi inte får en sån elaking precis i hamninloppet för då kan det gå illa. Vi kom till slut in hamn och det var så jävla skönt.
Rödvigs hamn var proppfull. Det var uppenbart att alla antinge hade tagit sig in här eller låg och väntade på bättre väder. Vi snurrade en del i hamnen men la oss till slut utanpå en dansk Hanse 325. I Danmark ligger man mycket utanpå och någonstans har jag läst att du får inte nekan någona att ligga utanpå. Skepparen var dock extremt kissnödig om hur fendrarna skulle sitta. Vinden tryckte han mot bryggan och det var inga som helst problem. Jag sa till honom attt vinden kommer vrida ner till sydväst och då blev han lite lugnare. Kanske inte så jätte erfaren båtägare så jag lånade även två av mina fendrar till honom så han kunde lägga mot bryggan. Han lugnade ner sig lite och de var mycket trevliga.
Vi var rejält trötta efter seglingen och vilade lite innan vi gick upp i hamnen och handlade mat i affären. Pytt i panna med ägg blev det och tillagat i båten. På väg tillbaka i båten kom det rejält med regn. Vi hade sittbrunnstältet upp för torkning av kläder och vi körde värmaren i båten för att torka en del annat. Det var riktigt grått och blött och först framåt 19.00 såg jag himlen för första gången denna dag då jag hängde ut kläder på masten för att torka i luften.
Detta var väl det närmaste inblåsta vi varit under resan men vi avsåg att gå vidare dagen efter. Angående att ligga utanpå så när vi kom in i hamnen så såg vi en svensk båt som hade en gummibåt liggandes på kångsidan och följdaktligen så kunde man inte lägga till där. Något jag retde mig på - Jag tog en promenad i hamnen och gick just förbi denna båt då en dansk säger till skepparen på just denna båt att någon kanske vill ligga utanpå honom och att gummitbåten är i vägen, Svensken svarar att han inte förstår. Jag sa till honom precis vad dansken sa och fick svaret att gummibåten störde deras nattsömn när den låg akter om deras båt. Vilken idiot! Jag sa till dansken att han inte förstår och han replikerade "han vill inte förstå". Helt rättt sa jag och gick vidare. Senare såg jag att han fick en båt utanpå sig. som sagt i danmark tar man hand om varandra i hamnarna eftersom i vissa fall finns det inte plats till alla på normala platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar