Det är dags att summera 2016 års erfarenheter utifrån både kapp och familjeseglingar. Ca 500 nm har seglats och 401nm är loggade på vår semestersegling som sträckte sig över 17 dagar i Juli-Aug. Vår familje KPI är antalet nätter som vi sovit i båten och minimikravet är 15 per säsong. 22 blev det under 2016. Övergripande vill jag påstå att vädret varit överlag väldigt bra , särskilt om man jämför med sommaren från helvetet 2015.Målstyrning
Framför allt så nådde vi vårt mål att segla till Tyskland och sekundära målet att inte segla samma väg tillbaka som vi kom. Vi ville ju verkligen försöka se så mycket som möjligt och maximera tiden på havet.
Långa distanser
Under semester seglignen snittade på 23,5nm per dag. Vissa dagar låg vi på 40 nm och andra på 20 osv. Ungarna klarar av mer och mer och vi kan lätt stå på i en 6h utan att det knorras.
Läns, Slör, Halvvind, Ej bidevind
Då vi seglade från Heiligenhafen så hade vinden vridit mot oss och låg i Nordväst och enda möjligheten att komma upp till Marstal var bide vind i 9m/s. Vi gjorde lite försök och insåg att det skulle bli rätt tufft. Prognosen var inte jättebra heller. Vindarna skulle mojna lite under eftermiddagen men inte mycket. Dottern kräktes upp frukosten och var allmänt skakig, min fru vara inte glad på situationen. Alla alternativa hamnar inklusive att gå tillbaka var dåliga även för kommande dagar sett ur förväntade vind riktningar som oftast ligger på Sydväst eller Väst. Att gå tillbaka var det absolut
sista alternativet för man hamnar lätt i en mental fälla av misslyckande. Dottern repade sig snabbt och vi bestämde att gå till Laboe som är en hamn 25 nm bort och mot den siktade vi och kom fram till under eftermiddagen under odramatiska former. Vi hade gärna stannat längre i Laboe men dagen efter bjöds det på sydliga vindar som sedemera vred till ost men tack vara de sydliga vindarna fick vi en mycket behaglig sträckbog på 30 nm i halvvind över Kielbukten som ednast tog 4h. Att segla långa sträckor med familjen gäller det att ha halvvind, läns eller slör. Då funkar det.
Gå direkt på målet och raka vägen (om möjligt)
När vi var i Klintholm så var planen tänkt att gå in till Vordingborg och sen därifrån ta Guldborgsund ned till Gedser och så gjorde vi. I backspeglen så skulle vi gått öster om Falster direkt till Gedser eftersom vinden var nordost och hade gett oss sträckbog ner till udden denan dag vi lämnade Klintholm. Nu är det ju enkelt att säga så för nu vet vi hur Guldborgsund ser ut och man kan väl sammanfatta det som att detta sund kan vara en bra väg om man vill söderut och det är för hårda vindar från Ost eller Sydost. Hade vi ställts inför valet i slutet av seglingen hade vi nog gått direkt på Gedser då vi lärt oss att är vindarna rätt så tuggar man ned 30 nm på några timmar utan problem. Nu var det 3 dagen på vår seglingen och distansen på 35nm samt avsaknad av hamn (om det skulle behövas) på vägen att avskräckte mentalt. Det är viktigt att bygga självförtroende.
Utvärdera/omplanera
Sista veckan som spenderades i Stora Bält och Smålandsfarvattnet i Danmark var vädret lågtrycksbetonat och vi hade hög fokus på väder utvecklingen. Det var flaggat för relativt kraftiga vindar 8-13m/s från väst-sydväst. Vi hade tänkt stanna till på Omö men övervägde nu alternativ då vi låg i Korsör. Återigen en situation där ambivalensen kom in då till buds stod Karabaksminde 20 nm bort eller Vordingborg 35nm bort. Vi avgick tidigt från Korsör och hade bra segling ned till Smålandsfarvattnet och där bestämde vi att gå rakt på Vordingborg. Vindarna höll sig realtivt beskedliga men fronter hände i alla vädersträck runtom oss. Att man anpassar sig på sjön är ju självklart men det är också viktigt att man gör sig medveten om att det är en process man är inne i och ju mer medveten man är desto bättre beslut tar man vill jag tro.
Fokus
Att gå igenom Bögeströmmen då det blåser 10 m/s och är allmänna fronter som kommer och går är inget större problem. Läget blev tufft sista biten då man tvingas gå i en ränna och vinden ökar på ännu mer och ger dig snedd sidvind. Vi kom ut ur rännan men sen började nästa utmaning som innebar 10nm i riktigt grov sjö och med vindar upp och över 14m/s. Vikten av att hålla fokus på rätt saker i detta skede kan inte underskattas. Fokus på rätt segelyta dvs reva så att det känns ok. Fokus på att kursen är rätt, fokus på framdrift. Båtens seglar mer än väl rätt hanterad och får man bara till segel och kurs så kommer man för eller senare fram. Klart att det är jobbigt då sjöar välter ner en i lovart och jobbigt då man får ligga på gränsen mellan bidevind och halvvind för att klara kursen och inte landa på skären land men fokus på rätt saker. Rädsla smittar snabbt och min fru var rädd då detta var en helt ny situation för henne. Hon hade gett upp mentalt och började artikulera detta men jag lyssnade inte på det för då hade jag också fallit i samma mentala state. Så jag svarade helt enkelt:
Nej, Skärpning nu, Vi är snart framme! Vi kom fram och jag har sällan sett den våghöjd som mötte oss då vi tog ner seglen men vi lyckades och vi tog oss in Rödvig hetl enligt plan. Det enda jag ångrar var att vi inte fixade med livselarna innan vi kom ut på öppet vatten. Jag bedömer det som mycket tveksamt att vi hade lyckats kunna rädda varandra om någon åkt överbord i de förhållanden och sett till sitationen i sin helhet med två ungar nere i salongen, hård vind, höga vågor och dålig sikt.
Då vi seglade från Heiligenhafen så hade vinden vridit mot oss och låg i Nordväst och enda möjligheten att komma upp till Marstal var bide vind i 9m/s. Vi gjorde lite försök och insåg att det skulle bli rätt tufft. Prognosen var inte jättebra heller. Vindarna skulle mojna lite under eftermiddagen men inte mycket. Dottern kräktes upp frukosten och var allmänt skakig, min fru vara inte glad på situationen. Alla alternativa hamnar inklusive att gå tillbaka var dåliga även för kommande dagar sett ur förväntade vind riktningar som oftast ligger på Sydväst eller Väst. Att gå tillbaka var det absolut
sista alternativet för man hamnar lätt i en mental fälla av misslyckande. Dottern repade sig snabbt och vi bestämde att gå till Laboe som är en hamn 25 nm bort och mot den siktade vi och kom fram till under eftermiddagen under odramatiska former. Vi hade gärna stannat längre i Laboe men dagen efter bjöds det på sydliga vindar som sedemera vred till ost men tack vara de sydliga vindarna fick vi en mycket behaglig sträckbog på 30 nm i halvvind över Kielbukten som ednast tog 4h. Att segla långa sträckor med familjen gäller det att ha halvvind, läns eller slör. Då funkar det.
Gå direkt på målet och raka vägen (om möjligt)
När vi var i Klintholm så var planen tänkt att gå in till Vordingborg och sen därifrån ta Guldborgsund ned till Gedser och så gjorde vi. I backspeglen så skulle vi gått öster om Falster direkt till Gedser eftersom vinden var nordost och hade gett oss sträckbog ner till udden denan dag vi lämnade Klintholm. Nu är det ju enkelt att säga så för nu vet vi hur Guldborgsund ser ut och man kan väl sammanfatta det som att detta sund kan vara en bra väg om man vill söderut och det är för hårda vindar från Ost eller Sydost. Hade vi ställts inför valet i slutet av seglingen hade vi nog gått direkt på Gedser då vi lärt oss att är vindarna rätt så tuggar man ned 30 nm på några timmar utan problem. Nu var det 3 dagen på vår seglingen och distansen på 35nm samt avsaknad av hamn (om det skulle behövas) på vägen att avskräckte mentalt. Det är viktigt att bygga självförtroende.
Utvärdera/omplanera
Sista veckan som spenderades i Stora Bält och Smålandsfarvattnet i Danmark var vädret lågtrycksbetonat och vi hade hög fokus på väder utvecklingen. Det var flaggat för relativt kraftiga vindar 8-13m/s från väst-sydväst. Vi hade tänkt stanna till på Omö men övervägde nu alternativ då vi låg i Korsör. Återigen en situation där ambivalensen kom in då till buds stod Karabaksminde 20 nm bort eller Vordingborg 35nm bort. Vi avgick tidigt från Korsör och hade bra segling ned till Smålandsfarvattnet och där bestämde vi att gå rakt på Vordingborg. Vindarna höll sig realtivt beskedliga men fronter hände i alla vädersträck runtom oss. Att man anpassar sig på sjön är ju självklart men det är också viktigt att man gör sig medveten om att det är en process man är inne i och ju mer medveten man är desto bättre beslut tar man vill jag tro.
Fokus
Att gå igenom Bögeströmmen då det blåser 10 m/s och är allmänna fronter som kommer och går är inget större problem. Läget blev tufft sista biten då man tvingas gå i en ränna och vinden ökar på ännu mer och ger dig snedd sidvind. Vi kom ut ur rännan men sen började nästa utmaning som innebar 10nm i riktigt grov sjö och med vindar upp och över 14m/s. Vikten av att hålla fokus på rätt saker i detta skede kan inte underskattas. Fokus på rätt segelyta dvs reva så att det känns ok. Fokus på att kursen är rätt, fokus på framdrift. Båtens seglar mer än väl rätt hanterad och får man bara till segel och kurs så kommer man för eller senare fram. Klart att det är jobbigt då sjöar välter ner en i lovart och jobbigt då man får ligga på gränsen mellan bidevind och halvvind för att klara kursen och inte landa på skären land men fokus på rätt saker. Rädsla smittar snabbt och min fru var rädd då detta var en helt ny situation för henne. Hon hade gett upp mentalt och började artikulera detta men jag lyssnade inte på det för då hade jag också fallit i samma mentala state. Så jag svarade helt enkelt:
Nej, Skärpning nu, Vi är snart framme! Vi kom fram och jag har sällan sett den våghöjd som mötte oss då vi tog ner seglen men vi lyckades och vi tog oss in Rödvig hetl enligt plan. Det enda jag ångrar var att vi inte fixade med livselarna innan vi kom ut på öppet vatten. Jag bedömer det som mycket tveksamt att vi hade lyckats kunna rädda varandra om någon åkt överbord i de förhållanden och sett till sitationen i sin helhet med två ungar nere i salongen, hård vind, höga vågor och dålig sikt.
Längre ben kräver tillförande av energi och vår hantering av detta har inte varit bra. Vi är för dåliga på att förberedda simpel mat som kan ätas under gång. Påföljden blir att man blir helt blodsocker matt när man väl kommit in i hamnen.
Mat ombord
Detta är en återkommande sak från alla år. Vi är för lata och äter väldigt ofta på restaurang istället för att göra käk själva. Ration är väl 90/10 till restaurangernas fördel och det är en anselig summa som detta utgör. Att jobba vidare med som vi säger och har sagt även föregående år. Kan vi få ration till 50/50 så är det väl okej.
Länge har vi saknat ett marint mål för denna högtid i sundet men efter årets midsommar i Vikhög har vi nu hittat en tradition vi kan beivra. Det kändes som att ligga i en skärgårdshamn med dans, skratt, bad, sång, dricka och god mat. Bra väder på dagen och riktigt massiva åskväder på natten. Många kamrater från omkringliggande båtklubbar gav mycket trevligt sällskap. Ungar som leker med varandra. Vi hade en kväll säkert 10 ungar i akterkojen som kollade på film :-) Bästa och trevligaste midssomar på länge. Tufft dock att köra hem båten på söndags förmiddagen .... men det gick.
Kappsegling
100 nm har spenderats på kappsegling denna säsong och dessa siffror gör ju gällande att det inte varit någon dedikerat tempo i det hela och detta beror på att dels har gastarna varit färre och mer upptagna samt så har även mitt egna jobb krävt stor fokus med mycket resor inbegripet. Positivt är dock att gastlistan växer och det tillkommer namn så ppå slutet av säsongehde vi några riktigt fina seglingar. Höjdpunkten var också att få upp spinnakern denna säsong.
Sammanfattningsivs så är jag nöjd med utfallet då vi som familj verkligen seglat och fått stor behållning av båten. Ungarna gillar det och så även min fru. Vad mer kan man begära.
